Jag vet att bruten svenska, eller engelska för den delen, låter komiskt, men det är ingenting mot hur tyska talat med främmande accent kan låta. I min klass har vi en man från Nya Zeeland som, de gånger han inte envisas med att tala engelska, uttalar texterna i boken såsom de varit någon typ av fonetisk skrift i en engelskabok. ("Ish gee-heh zew house"). Som om detta inte vore nog har vi förstås fransmannen, Raphaël, och han är väl... Tja, fransman i ordets rätta bemärkelse med djupa R och efterkläm på allt. ("Ichää gehää zooouuu housää"). Även italienaren med muschen sjunger fram meningarna som om de utgjorde manuset i en Barilla-reklam.
Dessa är de enda gångerna jag inte känner mig som en riktig invandrare, med andra ord.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar