ATT VÄGRA GÖRA EN PUDEL

Imorgon spelar Razorlight här i Berlin. Schweizaren, som förövrigt pluggar arkitektur, bjöd med mig. Han sade att han verkligen såg fram emot att se dem och ja, jag råkade säga detsamma. Det är inte sant. Jag gillar inte Razorlight och kommer förmodligen aldrig att göra det heller. Jag har inga skivor med Razorlight. Jag tycker att Johnny Borell är en fjolla.

Det hela resulterade, hur som helst, i att jag fortsatte att hålla masken dagen ut för att sedan fly hem i panik och erkänna för mina medboende vad jag gjort. Jag tror att den ene av dem försökte ge mig någon typ av uppläxning, men jag var desperat och bad dem rädda mig genom att tanka ner allt av fjollpop:en de hittade. Nu sitter jag här med tonvis av skrålande som (nästan) är lika illa som typ Arctic Monkeys. Eller Franz fucking Ferdinand, för den delen. Vad gör man inte för att få hångla, ibland?