Den läskigt snygga engelsmannen har, som väntat, fortfarande inte hört av sig. Jag måste ha varit ett dåligt hångel. Av någon ännu outgrundlig anledning tröstade mig själv med att ladda ner I'm Real.
Jennifer Lopez feat. Ja Rule. Det var tider det. Jag blev alldeles nostalgisk och mindes tiden då man gick i sjuan, trodde man var typ finnigast i världen och inte ville något hellre än att ha en ghettochic syrénlila plyschdress. Skolan började kännas liten och man var helt övertygad om att samtliga som gick på någon av de stora högstadieskolorna (Slottis, Linné) hade blont, långt hår och jättemycket sex. Fyllefester var någonting exotiskt och spännande och cigaretter var rebelliskt. Herregud vad jag längtar tillbaka till den tiden då man bara ville hångla, men egentligen mest äcklades av killar.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar