Gjorde Mia sällskap på ett yogapass igår. Jag ville finna mig själv, men allt jag fann (eller snarare återfann) var känslan av att vara tillbaka på gymnastiklektionerna i högtstadiet; en känsla av misslyckande, otillräcklighet. Känslan av att vara fysikalisk felutformad.
Det är egentligen ganska klurigt att beskriva hur det känns att suga på gympa. Jag vågar med någorlunda säkerhet påstå, att merparten av alla som läser detta aldrig blivit sist valda på fotbollen eller fått underkänt i plint-hoppning (a.k.a. VM i förnedring), så om säger att det kan likställas med att ha scenskräck, en bad hair-day och att samtidigt tvingas redovisa naken på svenskan, börjar vi nog närma oss.
Jag kan förstå att man tycker att matte är hemskt när man inte förstår. Men ärligt talat, alla vet att det är coolt att vara dålig på gångertabellen. Det är underdog, liksom. Att inte kunna göra en kullerbytta, det är inte underdog. Det är moboffer och no hångel.
Nej, nästa vecka släpar jag mig dit i hopp om att slippa ha Lasse P spökandes i periferin, helt enkelt.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
nämn inte lasse p, du vet aldrig när du blir hotad med förtal
har jag inte berättat att han ville anmäla mig för förtal för ngt jag skrev på min blogg? Hur har han hemsökt dig då?
alla BÖR få veta att Anna tränat friidrott! var du inte typ BRA på det också? (jag går på pilates AND I'M FEELING YOU! 50+ tanterna och gubben verkar få mindre ledvärk än jag av skiten. felkonstruerad!!!)
Skicka en kommentar