Igår var jag full och odräglig (se bild.). Det var vi nog alla; faktum är att det gick så långt att Andres påpekade att jag och Mia var begåvade dansare (och då är det illa).
Jag kan inte alls dansa, min kropp är inte byggd för sådant. Min kropp är byggd för att svepa drinkar, fyllehångla i toalettkön och leka snygg på dansgolvet. Dansens svåra konst är det väl mest Betty och Jasmin och sådana som behärskar. De har taktkänsla och kan alltid alla låtar utantill. Det kan inte jag. Jag brölar ut mina vilda gissningar på texten, slänger med armarna och spänner käkarna för att försöka se sexig ut. Ibland funkar det, ibland inte.
Igår var jag nästan som värst. Vi hamnade på en väldigt Berlin:sk öppet hus-fest i Wedding fylld av tyskar i läderrock och hästsvans. På dansgolvet varvade de techno med Christina Millian och där stod jag, flamsandes med mig själv och tog upp konfetti från golvet som jag slängde runt omkring mig. När jag vaknade imorse ville jag dö, men det har stegvis blivit bättre.
Nu ska jag skriva tre uppsatser. På tyska.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar