Ett tungt avsked

I morgon flyttar jag tillbaka till Malmö, vilket innebar att jag under föregående dygn kände mig tvungen att fira mina sista timmar som eftertraktat bombnedslag (innan det blir dags att återvända till sitt hemland där man inte uppfattas som någonting bättre än medelmåttig, alltså). Ska det firas, ska det, hur det än må vara med anledningen, firas och jag följde med Noah (amish) och John (Noahs amerikanske vän) till Arena. Jag drack mig full, skickade onödigt känslosamma SMS och hånglade med båda. Kajsa, du hade varit stolt över mig.

Någon gång efter åtta bestämde vi oss för att ha efterfest borta hos mig. Vi kedjerökte, drack Club Mate och pratade gamla minnen. Noah är en vilsen filosofistudent som påminner lite om en blöt hund. Han är så festlig; han berättade om hur han blivit utskälld av en vakt sedan han under en kortare fängelsevistelse börjat göra yoga till ljudet av en rinnande vattenkran. John berättade om hur han brukade ligga med en tjej i Friedrichshain som sedan kom att dejta Moby (dejtar Moby?) och om en vän till honom som blivit rafsad i hårbottnen av Bill Murray i vänthallen på en flygplats.

Funderade på att kontra med att jag kände Lassie(...).

När jag vaknade upp för ett antal timmar sedan hade det blivit dags att packa och jag blev alldeles nostalgisk när jag började sortera gamla diskoflyers och soppkartonger. I denna anda har det därmed blivit dags för lite previously unseen footage:



I vårt trivsamma kök. Josse, Olle och fattig-gin.








Josse, Mårten och Mai.








Cigarettnäve och Andres och Isabel i bakgrunden.








Josse dansar till Kavinsky på 103.








SPELBORDET!






Nu är det dags att klämma ner det sista i resväskan. Vi ses imorgon, helt enkelt.