Och så försöker vi igen

Såhär är läget: Jag är tillbaka i Berlin och praktiserar på en tidning. Jag bor med två tyskar, handlar på Lidl och åker S-Bahn till jobbet. Allting är, med andra ord, väldigt deutsch. I mitt rum har jag en divan, ett vitrinskåp och en bild på Kungen där han ser sådär seriös ut som bara Kungen kan. I kontrast till detta har jag ett gasdrivet, DDR:igt element som jag tror kommer att döda mig förr eller senare.

Jobbet är, milt uttryckt, ansträngande och min chef klagar på/försöker antyda att jag är lite väl saklig i mina artiklar. Inte för att jag inte har dåligt samvete för att jag röstade borgerligt men jag är för Guds skull uppvuxen i bostadsrätt och har gått i betalskola. Vad hade han gjort ifall han kom med min kapitalistiska uppväxt till en vänstertidning? Gjort en helomvändning och bränt sin morsas päls? Skulle inte tro det.

I övrigt är både han och de andra på tidningen läskigt schyssta (de har inte kickat ut mig än, i alla fall...).

Nu ska jag och Jörn laga middag. Gosh, jag längtar redan till IKEA:s matavdelning.