Tyskar och engelska

Berlintrip:en börjar närma sig sitt slut och vad gör man inte i tider som dessa om inte summerar?

Ytterligare en insikt jag kommit till, under tiden jag jobbat här, handlar om det tyska folket och deras språkkunskaper. Vem behöver engelska när men redan talar ett världsspråk, fick jag först intrycket av att de frågade sig här. Dock försöker de, de stackarna. Pratade senast idag med en tysk i telefon som då stolt läste högt från en konsertbiljett. Det stod något i stil med "doors open at nine" och man märkte verkligen hur han, stackaren, försökte klämma till med ett riktigt urbrittiskt uttal (ett som hade ställt egg & bacon:et själv i skamvrån), tyvärr utan att riktigt nå hela vägen.

Herregud, tänker jag sedan, hur lätt kan det vara när man hela sitt liv tvingats se South Park och Terminator 2 dubbat till sitt hemspråk? Går det då att kräva av de små liven, att de inte ska prata med blandfärs i munnen?

Jag föreslår en radikal lagändring som skulle göra det olagligt att åtnjuta kultur på något annat än originalspråket (fast bara i Tyskland då, förstås). Ska nog ringa den där Merkel och låta henna veta hut.