Att gömma sig för storebror

Häromdagen försökte jag skaffa mig ett Facebook-konto. Jag klarade nästan att fylla i infoformuläret om mig själv, sedan sade det stopp. Jag blev illamående och började svettas. Jag fixade inte mer och avbröt genast detta illdåd. Verkligheten hann ikapp mig, för att uttrycka mig pretentiöst.

Orwell hade rätt. Facebook är verklighetens Ministry of Truth. Det som inte hänt på Facebook, har inte hänt. Finns man inte på Facebook, finns man inte. Man är inte klickbar, utan tvingas nöja sig med att bevisa sin existens via mailkontot/MSN-listan/Blogspot-bloggen/MySpace-profilen och allt annat som tyder på att de redan vet vem man är - de i Googleplex.

Förövrigt är det väl ett fruktansvärt namn, Facebook. En ful logotyp har de också. Lunarstorm hade åtminstone en maskot. Nej, det kommer krävas mycket innan jag låter någon nyrik, finnig IT-snubbe få sitta där och runka till digitala åttamegapixelkopior av mina lördagkvällar.