Schweizaren har gått och skaffat sig en svensk flickvän (nej, det är inte jag). Hon har en dålig blondering, billig kajal och ser ut lite som en gris. Ibland undrar jag vad som hände med den gamla, hederliga utseendefixeringen.
Som yngre längtade jag alltid till den dagen jag skulle bli snygg. Det var viktigt att vara snygg när man var liten - var man snygg fick man hångla, stå på listan och knarka. Så en dag växer man upp och inser att spasmahänder och gristrynen får hångla mer än en själv. Var det det här jag väntat på? Chanelfoundation och platinablondering och det är insidan som räknas? My gosh.
Ikväll ska jag se Napoleon Dynamite och försöka bota den bakfylla jag drog på mig efter gårdagens temafest på Ballroom. Mojitos, fulöl och avsaknad av rökförbud kan bara sluta på ett sätt.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
För att inte tala om enarmade banditer!
Skicka en kommentar